nenne68

Nybliven mormor!!!!

Nu har pappa somnat

Nu har min älskade pappa äntligen fått somna.


Söndagen den 21/11 hade jag precis hunnit hem från Långbro och skulle börja med middagen när mamma ringde och sa att pappa krampade. Det var bara att sätta sig i bilen och åka tillbaka.

Han krampade fortfarande när jag kom och var väldigt aggresiv, kallade mig för jävla ungjävel bad mamma dra åt helvete, skulle anmäla läkarna mm mm. Vi vet ju att det inte var pappa som pratade.

Jag sov kvar där på natten. Dagen efter var pappa nästan som vanligt igen.

Terese fick fira sin 18 års dag med sin morfar, vilket har hennes största önskan. Pappa var till och med vaken hela tiden vi var där.


På torsdagen hade mamma och pappa 43 årig bröllopsdag. Jag köpte blommor till mamma från pappa.

Mamma fick under veckan ett samtal från en läkare som talade om att pappas blodvärde var nere på 44 vilket är väldigt lågt.

Sköterskorna talade om för oss att pappa bara skulle bli tröttare och tröttare.

I söndags den 28/11 hade jag en konstig känsla i kroppen när jag skulle åka hem, jag sa till mamma att jag förmodlingen skulle få åka tillbaka under kvällen men att jag kunde kanske på äta middag först.

Jag hann hem, äta middag och så han jag faktiskt sätta upp julgardinerna. Precis när jag var klar ringer mamma igen och säger att pappa krampar.  Jag åkte åter igen tillbaka och den här gången tog jag även med mig mina egna mediciner för jag kände på mig att jag inte skulle kunna/vilja åka hem på ett tag.

När jag kom fram så var pappa medvetslös. Brorsan kom också dit. Pappas sköterska sa till oss att det var väldigt allvarligt.

Brorsan åkte hem vid midnatt och mamma och jag gick och la oss.
På morgonen var pappa fortfarande medvetslös men vaknade till på eftermiddagen.

Tisdagen var ganska lugn, han fick ett smärt genombrott på kvällen sådet blev många extratryck på pumpen och en spruta av personalen.

Natten var väldigt konstig. Jag som inte kan sova om jag inte tar mina 2 st propavan sov hela natten. Mamma hade varit uppe med pappa som krampade personalen var inne på rummet massor med gången och jag bara sov.  Jag vaknade till kl 6 på morgonen av att mamma sprang in på toa och spydde.........hon har lyckats få magkatarr....hm konstigt.

När vi klev upp på morgonen och åt frukost var pappa helt väck, det gick inte att väcka honom.
På förmiddagen kom 2 läkare in och undersökte honom. Han hade väldigt lågt blodtryck 70/40, reagerade inte när dom lös med ficklampan i ögonen. Dom sa till oss att det är max ett par dagar kvar.

Brorsan kom 3 gånger samma dag.

Under eftermiddagen blev det mer och mer rossel i lungorna och andningen var väldigt oregelbunden.

Nattsköterskan underbara Helena gav pappa ganska mycket vätskedrivande och även lite lugnande eftersom vi såg att han var lite orolig. Hon rådde oss att säga till pappa att det var okey att släppa taget. Hon hörde ju på andningen att den började bli väldigt ytlig. 

Hon sa till oss att vi skulle gå och lägga oss,hon skulle titta till pappa ofta och väcka oss om hon det hände något. Jag tog mina sovtabletter 2 propavan och 1 panodil forte 1g. 

Innan jag lade mig pussade jag pappa på kinden och sa "God natt pappa sov gott" Mamma pussade också pappa och sa "Jag älskar dig sov gott"

Mamma släckte lampan 23.40 och vi somnade. 

Jag vaknade klarvaken kl 02.35, varför vet jag inte men det var så tyst. Kollade från bäddsoffan upp på pappa och såg att han såg så lugn ut.   

Jag klev upp och försökte kolla pappas puls men visste ju redan att det var över.
Jag försökte väcka mamma, jag skakade på hennes fötter flera gånger,först när jag ropade på henne vaknade hon. Hon kom upp och stog vid pappa när jag gick efter sköterskan.
Jag talade om för Helena att pappa somnat, hon svarade att hon hade varit inne 15 minuter tidigare och då var han lugn och andades fint.

Hon lyssnade med stetoskopet och hjärtat var tyst.

Mamma började packa alla saker och skulle hem mitt i natten. Jag började ringa brosan Sami och mina barn.

Nattsköterskorna skulle ta hand om pappa och göra iordning honom tills vi kom tillbaka för att ta ett sista farväl kl 10.

Jag åkte med mamma hem så klockan 4 på morgonen satt vi och drack kaffe.

Jag hämtade Terese och vi åkte tillbaka till Långbro och mötte upp brorsan, hans fru Oliver och Carro. 

När vi kom in på pappas rum så hade dom gjort så fint, pappa såg så väldigt lugn och fin ut. Hans ena öga var lite lite öppet och Oliver såg det då utbrast han att "Farfar ligger och kikar på mig"   han är för gullig. Han klappade och klappade sin farfar så mycket.

Vi gick ut till anhörig rummet ett tag och fikade innan vi gick in igen och tog farväl igen. Fy fan vad det var jobbigt.

Alla vi åkte hem mamma och åt lite mat och pratade massor.

Nu återstår det jobbiga med begravningen, men vi hoppas att vi kan få den innan jul.

Jag känner att jag inte har landat riktigt ännu, har fortfarande så svårt att fatta att jag inte har min snälla fina pappa kvar.

Jag känner i allafall att jag har jävligt ont nu när man kan slappna av lite.

Nu ska jag lägga mig på soffan en stund och försöka ta det lite lugnt.

Vad fint du har skrivit om din familj och dagarna innan din far lämnade er... Jag förstår att det måste kännas jätte tungt, men tänk på att din far slipper allt nu och bara får sova ifred nu... Tänker på dig vännen och din familj..

Jag finns här för dig när du vill..



Kram Susanne

Beklagar verkligen sorgen, vad härligt att ni ändå fick ett sånt härligt avslut tillsammans med anhöriga, barn är för härliga!

Tack också för din värmande kommentar, betyder enormt mycket!

Hoppas ni får till en begravning innan jul och att ni får ett fint avslut där....

Mängder med kramar